Fjälltopploppet och SM

foto: Jocke Lagercrantz

SM 30 och 50 km samkördes i år med Fjälltopploppet. En rätt trist idé egentligen där SM förlorar ännu mera status än det redan har gjort. Fjälltopploppet är våran största skidtävling under vintern efter Vasaloppet och ett SM för seniorerna gör varken till eller från. När SM sen genomförs sent på säsongen och återigen i fristil (skulle ha varit klassiskt i år) är allt vad SM-status heter borta, trist. 

Men som vanligt genomfördes Fjälltoppshelgen på ett fantastiskt vis. Det dåliga vädret till trots med kraftiga vindar och snöfall. För Sollefteås del hade vi Robin till start i fredagens sprint. En tävling som han på snabba skidor dominerade från start till mål, grattis! På lördagens SM 3-mil startade Britta och kunde efter ett stabilt lopp sluta fyra i SM-tävlingen och femma totalt efter att Tuva Toftdal, Norge gick in som tvåa. 

Vallamässigt var det inga större konstigheter mer än hf paraffin, pulver, kloss och spray. Den största skillnaden kom i skidor och strukturer. Under lördagsmorgonen testade vi tre par åt Britta och superparet från VM-stafetten i Holmenkollen valdes fort bort på grund av för dagen fel struktur. I slutändan valde vi mellan ett par som jag plockade i början på säsongen och ett nytt par från VM som gick både Lahti och Falun. I slutändan fick VM-paret ge sig marginellt och efter ett snabbt test valde vi att åka med plattor under bindningen.

På grund av hård vind var tävlingsbanan flyttad från fjället ner i dalen. Förhållandena skiljde sig på de olika sidorna av dalen med mer kompakt nysnö upp mot Ramundberget och lite blötare på vägen ner. Brittas skidor fungerade ok på vägen bort och fantastiskt bra på vägen hem. En bra kompromiss när det inte gick att valla för två olika fören på samma skidpar. 

Under sprinten åkte Robin på sitt favoritpar i blötföre som gick ännu snabbare med handstruktur när vi närmade oss finalen. Vallningen förblev den samma dagen igenom även om det skiljde en del mellan toppningarna rankade 2-4.

Även om Vålådalsloppet arrangeras till helgen med ett imponerande startfält har jag tagit semester och gömmer mig de kommande 2.5 veckorna i Whistler. Som vanligt var det glada miner och högt i tak under lördagskvällen i Ramundberget. Posten avslutas med en av kvällens få bilder på våra norska vänner.