Rubriker i kvällspressen

Som vanligt vill kvällspressen sälja lösnummer där de mer än gärna skapar en brasa och lite fyrverkerier med en gnista. Ovanstående artikel publicerades för några dagar sen och urklippet är lånat från deras hemsida. Seriös artikel eller inte, så passar det bra att kommentera väder, förutsättningar och vad som komma skall längre fram i februari.

Whistler och Callaghan Valley ligger på Kanadas västsida och påverkas av vädersystem från både Stilla Havet och Rocky Mountains. Kontrasten med havet och höga bergstoppar skapar ett speciellt klimat där varje liten dal nästan har sitt eget vädersystem. Kortfattat så kan alla typer av väder komma och gå inom några minuter, snö, regn och sol, även i februari. Till skillnad från Boulder, CO som har 300 soldagar om året, så får Whistler ofta mycket snö eller regn. Fram till slutet av februari var förra säsongen den sämsta snövintern på 35 år för Whistler Blackcomb, ändå var det stadigt 100 cm snö på OS-banorna. Den senaste månaden var den snöigaste november någonsin och det har redan fallit över 700 cm snö på Whistler Mountain. Alpinåkarna jublar med puder till midjan och en packad snöbas på 225 cm. Siffror som i Sverige passar bättre i mm är här cm… Frågan är inte om det kommer att snöa eller inte, glöm två solveckor likt Lillehammer -94, frågan är hur mycket.

Längdåkarna har en tävling med individuell start, skidskyttarna två. Annars startar de tävlande tillsammans. Chansen är stor att snön faller men och säga att det kommer bli orättvisa tävlingar är en överdrift, speciellt när åkarna oftast tävlar man mot man och kvinna mot kvinna. Visst finns chansen att det kan bli en repris på herrarnas 15 km lopp från VM i Sapporo -07, något som skulle vara trist. Men viktigast av allt är att vara redo när det verkligen gäller och att ha specifika lösningar. Då spelar det ingen roll vad som fungerade i Liberec, Beitostölen, Davos eller Rogla.

Det här är dock ingen nyhet, Whistlerområdet har alltid varit känt för sina snöfall och det blev klart att OS skulle genomföras här 2003 (??). Whistler Olympic Park är en helt ny anläggning som nu är inne på sin tredje säsong, ändå har landslagen lyst med sin frånvaro. Sverige var här en kort sväng i februari förra året och norska Olympia toppen i några veckor. Även Kanada, Finland och Tyskland har varit här men landslagen har oftast synts till i slutet av säsongen när världscupen är klar. Men att någon dag i mars eller april ska vara lik en dag i februari är ett önsketänkande som inte finns.

Visst kan det bli väntetider med transporter men en ny motorväg gör bilåkningen till en dröm i jämförelse med serpentinvägar i alperna. Dessutom kommer vägen endast tillåta begränsad framkomlighet för boende i området. De tävlande slussas med bussar mellan OS-byn och tävlingsarenan och bil kommer endast servicefolk och några till att få åka.

Vinter-OS i Whistler kommer bli en stor utmaning med väder som sällan finns i Europa. Som tur är ställs längdåknings- och skidskyttetävlingar sällan in på grund av för mycket snö, värre är det för de alpina åkarna…

God Jul

God Jul önskar Add the Inches från Whistler, BC, Canada

Utsikt från kontoret

Efter ännu mera snö och lite regn sprack det upp under eftermiddagen. 15 min efter att regnet avtog kom solen fram och gjorde spännande saker med snön. Vått, isblänk som polerades. Ruggskidor var den bästa lösningen jag hade utan att vara helt nöjd. Har gjort en del ändringar och hoppas på ett nytt test inom de kommande dagarna.

Another Day in Paradise

20 cm nysnö i längdspåren över natten och halvvägs upp Whistler Mountain är nu snödjupet 230 cm. Vid längdspåren är det knappt 100 cm men självklart gott och väl tillräckligt för fin skidåkning. Den här gången föll snön fuktig, -1, och snöfallet övergick i regn under dagen. Drygt 20 par ruggskidor testades och tillsammans med tisdagens test har det varit två bra dagar för ruggskidor.

Whistler Nordics

Äldsta gruppen redo för stafetter.

Whistler Nordics är den lokala skidklubben i Whistler med ett helt gäng barn och ungdomar från 4-15 år. Tränare är den svenska tjejen Maria Lundgren som bor i Whistler sen några år tillbaka. Idag hjälpte jag till på en av deras träningar och efter några dagar med regn och snö sprack det upp och blev riktigt fint.

"Top of the world" med utsikt över Black Tusk. 

foto: Nicki Murdoch - Fin skidåkning

Snöfall, regn och ruggskidor

Efter två veckor med solsken, omformad snö och snabba spår kom snön, helt enligt prognosen. Det började med att snön föll kall, -10 grader och med hög luftfuktighet, ca 20 cm. I jämförelse med tidigare gör det förhållandena drygt 10% långsammare. Sen slog det över i regn även fast det var -7 grader innan det åter blev snö och ytterligare 20 cm föll. Idag kom det en blandning av regn och snö vid spåren och testfokuset låg på ruggskidor. En duktig klistervallare hade kunnat ordna bra fäste i spåret då det till en början blev blött i regnet. Men efter ett tag övergick regnet i snö med stor chans för ifrysning i klister.

Idag hade jag totalt 15 ruggpar ute på snön med mycket bra resultat. Skidorna testades en efter en och jämfördes med varandra. I slutändan stod två par kvar som segrare, ett nytt och ett från förra året. Ett mycket intressant test där jag kunde testa i både regn och snö. Temperaturen höll sig över plus hela dagen och prognosen säger fortsatt regn och snöfall de kommande dagarna, förhoppningsvis med nån grad kallare snö än idag. Whistler Mountain fick 50 cm bara över natten.

Vid det här laget ett utarbetat system där det segrande paret återfinns i mitten uppe till höger.

 

snöfall

 

Gore-tex hjälpte en stund, men inte länge.

Spårsnö

Det finns gott om björn runt omkring Whistler och ibland dyker de upp på OS-området. Här är det dock något annat som har varit ute...

Min nya vän

I bakgrunden syns min nya vän, testbacken. Det är här alla glidtester kommer att genomföras tills OS-stadion öppnar. Det är inte direkt på OS-banorna men i samma spårsystem och så nära vi kan komma. Idag genomfördes ett större glidtest och testbacken besegrades 132 gånger. Testtiden mellan pinnarna är ca 10 sekunder så det blir bara 22 minuter av testtid, men effektiv åktid blev nästan fyra timmar. Totalt tog det 6h att genomföra hela testet, skidor ska transporteras ut på spåret, packas ur och packas ner. En bra dag där jag kunde avsluta med en 5km runda innan det var dags att åka mot Whistler igen.

Tack till Sportaktive som hjälpte mig att orka hela dagen!

 

Sea to Sky Highway strax innan OS-byn med utsikt över Whistler. Längst till höger syns Creekside där de alpina tävlingarna kommer att avgöras.

Säsongens första skidtest i Whistler Olympic Park

Whistler Olympic Park (WOP) är arenan för OS-tävlingarna i längd, skidskytte, backhoppning och nordisk kombination. Totalt har hela spårsystemet över 100km tävlings- och träningsspår men OS-banorna är för tillfället avstängda. Något som vi har vetat om sen i somras men med tanke på OS är det bättre att testa 1km från tävlingsspåren än att inte testa alls.

WOP har den senaste tiden bjudit på fantastiskt fint väder med strålande sol och minusgrader på nätterna. Det har gått ungefär en vecka sen det senaste snöfallet så snön är ordentligt omformad, ungefär som under längdvärldscupen förra vintern.  Det är hårt, snabbt och kul att åka skidor.

Än så länge har vi hunnit med två strukturtester. Ett gäng av strukturerna är nya för i vinter så fokus har varit åktester, där vi åker på olika par och jämför skidor. Hur de släpper uppför, hur de beter sig i högre fart osv. Helt enkelt för att få en uppfattning om hur strukturerna känns på snön. Vi vet sen tidigare tester att vi kan särskilja två par med en differens på 0.25-0.30% i hastighet. Om differensen är mindre än så syns skillnaden bara i en glidtestmätare där vi avläser tiden med tusendelar.

Frågor och svar

Några svar på den senaste tidens frågor.
- Skulle vara intressant om du kunde lägga upp ett inlägg om vad man ska tänka på när man monterar bindningar för att få ut mest av skidorna.
 

=Ingen lätt fråga att svara kort på men direkt avgörande för vart jag vill ha bindningen är utformningen av bryggan (området mellan tryckpunkterna, ofta kallad fästzon på klassiska skidor). Generellt sett på klassiskt så kan du komma bak lite på skidan om den stänger plant men måste stanna kvar lite högre upp om den har mer öppet slutspann framför foten vid full belastning. Lite samma tänk på skate där du behöver vara längre upp på en hårdare, högre och mer aktiv skida (även om det finns risk att det skapar spänningar i spetsarna) samtidigt som du kan komma bak på en lägre och mjukare skida.
Jag bryr mig inte speciellt mycket om balanspunkten då den lätt flyttas lite fram och tillbaka beroende på hur mycket lim osv som används för just det paret. Tittar du på 50 par som kommer efter varandra i tillverkningen skiljer balanspunkten en del, men spannet har fortfarande samma utformning och de är byggda i samma form. Sen i slutändan hamnar jag ofta någonstans mellan 5-25mm bakom balanspunkten för både skate och klassiskt.

- Hur ofta använder ni värmeskåp?
 

= Så ofta det går med nyslipade skidor och i princip aldrig med skidor som redan är mättade efter slip. Alla skidor vi slipar inför säsongen läggs i värmeskåp i minst två omgångar då det är ett bra hjälpmedel för något som tar mycket längre tid att göra för egen hand. Under säsong är det inte alltid ett värmeskåp finns tillgänglig utan då blir det till att mätta skidorna med vallajärn.

- Hur tycker du att en bra skateskida ska vara - mer platt känsla mot snön eller med en rejäl svikt och stort spann? Eller funkar båda bra men i olika fören?

= Om jag läser mellan raderna undrar du om jag föredrar Rossignol eller Fischer? Men det beror på förhållandena. Är det hårt underlag har du nytta av en lite hårdare och mer aktiv skida där snön i sig skapar en stabil plattform att trycka ifrån på. En lägre, mjukare skida kan kännas trist och instabil.
Vid mjuka förhållanden skapar snön i sig inte en tillräckligt stabil plattform utan den måste komma från skidan. En lägre, planare skida är då ett bättre val där en högre och hårdare skida kommer gräva ner sig.
Det finns inte en skida som är bäst i allt. Har du riktigt tur kan du hitta vad vi kallar en "amazing ski" som slår det mesta i de flesta fören, aldrig är dålig och som de flesta kan åka på. Men det är något som händer en gång på tusen par. Kris Freeman har ETT par som jag skulle klassa där och som har varit hans bästa par i flera år, Det paret kan både någon som väger 70kg eller över 90kg tävla på. Men nu verkar det ha fått hård konkurrens av några nya par.

- Undrar också om man måste slipa nya skidor eller kan dom gå bra som tävlingsskidor ändå?
 

= Det beror helt på. När en landslagsåkare vinner på en "fabriksslip" är den gjord manuellt på raceavdelningen på en vanlig slipmaskin, märke beroende på fabrik. Den struktur som kommer på butiksskidor är en variant av en "race slip" men gjord i en automatiserad process och det är till och från hur bra de blir. Ibland bra, ibland sämre. Om du åker i Europa så kan den gå bra, testa(!) då det är Europeiska slipar. Men i Nordamerika är snön lite annorlunda och jag skulle definitiv göra en ny slip om det vore tävling här.

Sea to Sky Highway

Även om testandet i Kanada redan är igång så får uppdateringarna komma i kronologisk ordning. Ska ha en bättre uppkoppling efter helgen så då ska uppdateringarna var helt up to date. Tills vidare kommer en uppdatering från resan till Kanada.

Efter att vår serviceverkstad var nerplockad i West Yellowstone sorterades allt i två högar: tillbaka till Boulder och Kanada. Allt vi behöver för OS-testprojektet och som inte redan finns på plats i Kanada packades i minilastbilen som Zach och jag styrde norrut. Med oss hade vi bland annat skidslipen och ca 70 par skidor för test.

gänget i West, nöjda efter 10 riktigt bra dagar.

Längs vägen stannade vi på K2 i Seattle för en träff med Per Wiik, Marketing Manager och tidigare Race Director på Madshus. En lyckoträff gjorde att vi passerade Seattle samtidigt, vilket inte har den största chansen då det är andra gången jag passerar Seattle och Per till vardags bor i Lillehammer. Vi hann med en genomgång av kommande skidor och uppdateringar på lite av varje innan det var dags att fortsätta. 

raksträcka utanför West

Väl inne i Kanada rundade vi Vancouver och fortsatte som vanligt ut på "Sea to Sky Highway". Vancouver ligger precis vid Stilla Havets början och vägen slingrar sig längs kusten in i ett sund fram till Squamish. Därifrån klättrar vägen de sista 55km upp till Whistler. Innan Vancouver fick OS var vägen upp till Whistler en liten slingrig väg med en fil i båda åkriktningarna. Idag är hela sträckan mer eller mindre motorväg som förkortar åktiden väsentligt men är fortfarande en av världens vackraste vägar.

någonstans mellan West och Squamish.

Basen för vår testverksamhet kommer att vara i Squamish. Det är där vi kommer att ha slipen, verkstan och det mesta av vårat material. En del kommer även att vara stationerat upp i Whistler där jag bor fram till OS.

Vancouver i början av december. Ingen snö och här kommer det antagligen inte vara någon snö under OS heller.

motorvägen in mot Vancouver är snart klar

 

Sea to Sky Highway

Stor uppdatering och sammanfattning från West

En intensiv vecka i West Yellowstone är över där mycket har hänt sen den senaste uppdateringen. Vädret och förhållandena har varit intressanta. Kalla nätter mest hela tiden men även om solen värmer ordentligt och vi nästan gick i t-shirt under eftermiddagarna reagerade snön olika dag från dag. Ibland höll den sig kall hela dagen och ibland värmdes den upp FORT. Med snabbt växlande väderförhållanden, speciellt under en tävlingsdag gäller det att vara aktiv och beredd på förändringar. Det som fungerar för stunden kan sätta en åkare utan chans i tävlingen 30min - 1h senare.

Vi genomförde totalt fyra fästvalla tester, två under tävling och två inför. Vår insats var mycket stabil där vi aktivt kunde anpassa efter dagens gång. Ca 30 olika fästvallor testades, drygt 20 vanliga från butik och resten egna blandningar. I slutändan var vi nere på ca 7 som täckte hela dagen och vi tävlade på både standardvallor och egna blandningar (ZEMix). Minst fem av våra egna blandningar känns intressanta att fortsätta jobba med.

dags att förbereda ett fästvallatest

Vi genomförde också ett helt gäng tester av parrafiner, pulver och toppningar. Den här veckan var de flesta pulver likvärdiga, ibland sämre än parrafiner men där de flesta toppningar förbättrade samtliga pulver! Ofta går det att hitta stora förbättringar i de sista testerna med toppningar och handstrukturer. Aktiva testpiloter och vallare den sista halvtimmen innan start är direkt avgörande för en lyckad tävlingsvallning.

  

pulvertest

 

ett gäng pulver, klossar och fluider

 

test för bästa känsla nära start, alltid hur vi tester toppningar men även en viktig faktor för samtliga vallningar

Kul att se var klubbar som jobbade hårt med sina aktiva med att sortera ut nya skidor och analysera äldre par. Flera åkare har kring 20 par innan första snön men är nere på drygt 10 efter en veckas testande.

APU, Alaska Pacific University,  är ett av de mest aktiva lagen i USA och slår enligt mig samtliga klubbar i Sverige

Vår mobila verkstad som byggdes upp i ett garage var en perfekt bas. 340 par skidor slipades samt allt annat testande, klockrent! 

innan verkstan byggdes upp, allt transporterades med en minilastbil och en minibuss.

 

verkstan i full aktivitet med slipmaskin, vallabänkar och värmeskåp

 

Zach går över skidor med Noah Hoffman. Båda Noah och Leif Zimmerman (bilden nedanför) hjälpte vi lite extra inför de första tävlingarna och båda gjorde fina resultat, på nya skidor.

 

Leif Zimmerman in action

I skrivandets stund är jag redan på plats i Kanda och har gjort säsongens första tur i Callaghan Valley. I morgon fortsätter testandet inför OS, ett projekt som nu är inne på sin tredje säsong. Fler uppdateringar kommer snart!  

sena kvällar

packning av minibussen för hemfärd - ibland gäller det ha marginalerna på sin sida

Vi är redo!

Dagarna avverkas i högsta möjliga fart i West Yellowstone. Flera tester av slipstrukturer, handstrukturer, paraffin, pulver, toppning och fästvallor har hunnits med. Även en hel del slipningar och ett sprintkval innan vi kan göra bokslut för torsdag den 26e november. Kul med frågorna som kommer in till bloggen! Återkommer med svar och längre uppdateringar från West efter helgen. I morgon är det skatetävlingar, 10km och 15km. Vi är redo!

Kick wax test: Kallblänk och snöblänk

Under förmiddagen genomfördes ett första fästvallatest inför onsdagens sprintkval. West Yellowstone bjöd på en klar morgon med -5 grader och fasta nydragna spår. Det blev fort blankt i spåret när folk började åka (kallblänk) och efter ett tag kom även snöfallet. En konstant ström av åkare gjorde att spåren fortsatte att bli blanka (snöblänk) och många såg ut att ha problem med fästet. Fyra par testskidor vallades upp i olika kombinationer och en hög vallaburkar fick följa med ut på spåret. 2.30h och 14 vallakombinationer senare var jag klar. Vallorna plockades bort en efter en där vinnaren i ett par gick vidare till nästa omgång, om inte båda kändes tillräckligt intressanta för att få fortsätta. Alla vallor hade mer eller mindre fäste, den stora skillnaden var i åkhastighet uppför. Då det fortfarande är flera dagar kvar till tävlingen fick det här räcka som ett första test. De bästa vallorna får följa med ut igen nästa gång samtidigt som jag kompleterar med några till.

Viktigt att komma ihåg är att bara för att det är -5 grader och nysnö så blir inte resultatet det samma varje gång. Snön skiljer från plats till plats och beroende på hur vädret har varit tidigare. Vallor som idag rankades långt ner har vid liknande förhållanden varit med i en tävlingsvallning på annan plats.

Utslagna i första omgången:

Swix VR45

Star Violet

Holmenkol Violet

Utslagna i andra omgången:

ZEMix 50/50 (test valla)

ZEMix M3R (test valla)

Skigo Racing -2/-15

Utslagna i tredje omgången:

Vauhti K12

ZEMix M3RS (test valla)

Återstående med ranking:

1 - Guruwax Violet

2 - ZEMix T30 (test valla)

3 - Rode Super Blue och Weiss (lika fäste och känsla)

morgon i West Yellowstone

 

snöfall

West Yellowstone: första uppdateringen

foto: NS

Tiden i Boulder är över för den här gången. Igår rullade en liten lastbil och en stor minibuss fullpackad med en mobil skidverkstad, utrustning till bristningsgränsen och lite annat smått och gått de 12 timmarna till West Yellowstone i Montana. Under den kommande veckan är det West Yellowstone Ski Festival, USAs säsongsöppning med 6000 åkare, ledare och leverantörer på plats. Höjdpunkten är de tre tävlingar, onsdag, fredag och lördag, som ingår i kontinentalcupen och är kvalificerande för OS och världscuplag. Men även demos och föreläsningar från leverantörer och ledare.

För egen del blev det säsongens första tur på snö. Var länge sen det gick ända till 21a november innan skidorna träffade snön men det lär bli skidåkning så det räcker och blir över innan det är barmark igen. All snö är natursnö med en grund som har tinat och frusit två gånger. Senaste dygnet kom det några centimeter nysnö och bjöd oss på mer eller mindre perfekta förhållanden för försäsongsträning. Då vi inte viste hur förhållandena såg ut efter banan plockade vi fram några gamla V9-skidor för att ha något att åka på och de gick riktigt bra! Är egentligen ingen större beundrare av V9 men de har definitivt sina dagar och idag var en.

Annars har hela dagen gått till att bygga upp våran mobila skidverkstad med slipmaskin, vallabänkar, värmeskåp och allat annat som hör till. Bilder kommer senare. I morgon blir det fästvallatest under förmiddagen. Många såg ut att ha problem med fästet idag då spåren blev lite blanka. Återkommer med testrapport, tills vidare två bilder från resan mellan Boulder och West.

 

Konstruktioner: Fischer klassiskt 2009/10

Säsongen 2009/10 har Fischer sex olika klassiska modeller tillgängliga i butik. Alla modeller är kombinationer av några huvudkomponenter.

Belag

- 28 (plus)

- A5 (cold)

Kärnmaterial

- Air Core, (papp täckt med klister som formar ett cellnätverk) i mitten och med trä i sidorna.

- Carbonlite,  bestående av Air Core i mitten och Nomex i sidorna, samt att spetsarna och nederdelarna av skidorna är gjorda i karbon.

Konstruktioner

- 812, den vanligaste konstruktionen, kom i början av 2000-talet där vallafickan är framskjuten en bit framför foten och där en del av spannet är öppet även vid full tyngd på skidan. 812 är därför en skida som tål några extra lager framför foten utan att försämra glidet. Generellt är spetsarna raka utan split men det går även att hitta 812 med delade spetsar. Mitt första val om jag skulle ha ett par klassiska skidor från Fischer. En universal konstruktion som ofta lämpar sig bäst för vanlig burkvalla.

- 902, har funnits för allmänheten sen 2005 och här är vallafickan inflyttad längre in under foten och skidan har ofta delade spetsar. Är ett bra val som en klisterskida i lös snö men även som "täckt klisterskida" i hårdare omfrusna spår. En mjukare 902 kan också fungera väldigt bra med burkvalla när man vill ha en skida som stänger mera plant än 812.

Modeller - en blandning av belag, kärnmaterial och konstruktioner.
RCS Plus - Air Core, 812 konstruktion och 28 belag, stämplas 812/28
RCS Cold - Air Core, 812 konstruktion och A5 belag, stämplas 812/A5
Carbonlite Plus - Carbonlite, 812 konstruktion och 28 belag, stämplas 81/28
Carbonlite Cold - Carbonlite, 812 konstruktion och A5 belag, stämplas 81/A5
Carbonlite S-track - Carbonlite, 902 konstruktion och 28 belag, stämplas 90/28
Tidigare fanns 902 även med Air Core kärna men togs bort från och med  i år. 
RCS Zero - Air Core, blandning mellan 812 och 902, 28 belag och kommer utan stämpling.

Inom varje konstruktion finns det alltid större eller mindre variationer beroende på i vilken serie skidan är tillverkad och från vilket år. T. ex har 812 haft olika mycket "öppet spann" framför foten från år till år. Även kärnmaterialet påverkar spannet där Carbonlitekärnan gör skidan lite styvare. Inte hårdare slutspann men med lite mer energi i spannet.

Läs mer om Fischer skate 2009/10

the Wax Monster

"the wax monster" växer under dagen innan det till slut hamnar i soptunnan. Den här upplagan försvann redan innan lunch. Men samtidigt blir allt fler skidor klara för vintern. På fredag bär det iväg till Montana och West Yellowstone Ski Festival. USAs säsongsöppning med 6000 aktiva, ledare och leverantörer på plats under 10 dagar med Super Tour tävlingar (samma som Skandinaviska Cupen). I morgon kommer även en sammanställning över Fischers klassiska skidor.

En testserie på 8 par för USAs utvecklingslandslag, redo för snön

Andningspaus

Ibland är det läge att stanna upp, andas några gånger extra och fundera lite. Speciellt när det är solnedgång över Foothills i Boulder. Ny dag och nya insatser i morgon.

Madshus 09-10

Madshus bygger sina skidor i Biri utanför Lillehammer. Norge är ett av världens dyraste länder att anställa mänsklig arbetskraft i vilket betyder att produktionen i ganska stor utsträckning är automatiserad men även att samma material används i så många modeller som möjligt. Till skillnad mot Fischer bygger de skidorna helt i syntetiska material med fördelen att reproducering blir betydligt enklare. Nackdelen är att deras kärna, som består av skum, är lite mer värmekänslig. Men med en säker hand på vallajärnet är det inga problem.
Inför säsongen 2009-10 ställde Madshus upp med tre olika skateskidor med två olika skärningar för de vanliga konsumenterna.
176 - "hardpack" med midja
166 - "regular" med midja
196 - "soft snow" utan midja.
166 och 196 byggs i samma form men där skärningen och delvis inställningar på maskinerna är skillnaden. Generellt är det vilospann, spannets aktivitet och tryckfördelning som skiljer mellan de olika modellerna. Konstruktionsnumret är tryckt på NIS plattan tillsammans med serienummer och viktangivelser.

186 och 196 konstruktion

166 och 196 har fina nysnö- och mjuksnöegenskaper men där det känns som om utvecklingen går mot en lägre skida med ett hårdare slutspann. Under hösten valde Madshus att släppa ytterligare en skateskida för konsumenterna, 186, som är byggd efter en liknande spannkurva som 176 men utan midja. Vi har ytterligare en skatemodell med ännu lägre vilospann och hårdare slutspann för test.

Samtidigt som Fischer gjorde ett hål i sin spets, Rossignol tog bort ett lager material på butiksskidorna så gjorde Madshus spetsen mindre och kortare. Det diskuterades länge om det var tillåtet eller inte men till slut blev det godkänt och något som verkar fungera bra, även i lössnö.

 

  

Bland de klassiska skidorna har Madshus färre konstruktioner men där sättet som skidorna byggs på erbjuder möjligheten att skapa i princip vilken form som helst på spannet. Det gör även att det går att hitta flera olika varianter av fästzoner och spann med precis det utseendet vi vill se även fast de är byggda i samma form. Istället för att fundera över om skidor passar eller inte, kan vi leta efter skidor med hög kvalité vilket är klart viktigare. En skida med hög kvalité passar, punkt.